2007 februari :

Ta ordet lagom… det finns inte i något annat språk och det är väl typiskt svenskt?!
Så länge man är lagom och inte sticker ut på ett eller annat sätt så är man okej.

Har man det svårt, skulle behöva en hand på sin axel, ett uppmuntrande ord … får man ofta se en ryggtavla istället, för man är allt annat än lagom och man kräver något från någon annan. Då är man besvärlig.

Går det bra för en, är det okej att inte vara lagom så länge någon annan kan vinna på det och spegla sig i ens glans. Så fort detta inte fungerar prosteseras oftast, ibland vilt och ibland som skitsnack bakom ryggen. Personer som utövar denna sysselsättning höjer sig ofta själv till skyarna och tycker att de kunde gjort det bättre. Handlar det om avundsjuka? Eller är man bara olycklig för att man inte får samma uppmärksamhet eller samma chans?

Varför är många så snabba på att klanka ner på andra… är du inte lagom så att du inte märks, ja då är genast någon där och påpekar olika saker. Men så kan du inte skriva för det är inte rätt sätt, eller så kan du inte säga för det tycker inte jag, eller så kan du inte göra för det är inte rätt osv…. Kan man inte se vad person skriver, höra vad den säger och se vad den gör, istället för HUR den gör det? Risken finns att man missar en hel del där upp bland sina höga hästar och vingliga pedistaler!

Varför är det så svårt att tackla en person som inte är lagom?
Det behöver inte vara svårt. Allt som krävs är att glädjas med dem det går bra för och sträcka ut en hjälpande hand till dem som har det svårt.

Det är helt okej att acceptera en människa som inte är lagom, lättast gör man det genom att stanna upp, reflektera och helt enkelt vara medmänsklig. Mer än så krävs det inte!

Viggo
8:31 | Vaknar och det första jag ser är min kuddvärmare. Nej det är inte min sambo, utan husets borderterrier! :love:

Frukost
9:31 | Äter frukost som består av fruktsmoothie och i den har jag linfrö, solrosfrön och rågfras. Smaskens!

Papper
10:32 | Städar mitt scraprum. Sorterar in nya papper som jag köpte igår.

Papperslåda
11:35 | Nu har jag sorterat in alla mina scrappapper två nya stora lådor.

Äpple
12:12 | Äter mellanmål.

dammsugare
13:32 | Nu när jag sorterat färdigt i scraprummet, behöver det dammsugas.

wordpress
14:42 | Sitter vid datorn och skriver ett dagboksinlägg.

Lax och pasta
15:17 | Äter vi middag. I dag blir det fullkornspasta och lax.

William och Julia
16:15 | William visar sin bil för storasyster, som ser så där måttligt road ut. I bland får man ta hand om lillebror även om det inte är roligt.

Trasig leksaksbil
17:11 | William kommer med en bil i två delar och jag konstaterar att den bilen just kört sin sista tur. Papperskorgen blir nästa anhalt.

Fotografier
18:41 | Jag ska scrappa lite och letar efter rätt foto att scrappa.

William dricker välling
19:46 | Badar William och stoppar honom i säng. Med detta kort tackar jag för mig idag. På återseende nästa EFIT.

marie

Min syster är hemma tillfälligt i Sverige, vilket är trevligt eftersom jag inte träffat henne på ett år. Annars tillbringar hon sina dagar i Japan, där hon bl a studerar landets språk. Hon är en duktig tjej som för det mesta lyckas med det hon har bestämt sig för. Ett exempel på det är att åka till Japan, söka upp sin största idol där och bli vän med henne.

Den här veckan som gått har denna idol, Anza och hennes band Head Phones President varit på ”Sverigeturné”. Under den har de bott hemma hos mina föräldrar, kört omkring av min bror och min pappa samt haft min syster som tolk. Japp, hon pratar numer flytande japanska. I fredags spelade bandet i Södertälje och i dag lördag kom alla på oväntat besök till oss!!

Vad bjuder man på när man får oväntat besök då? Ja förutom Gevalia och Earl Grey, så kom de själva med en påse fylld med kakor, glass och godis. Smaskigt värre :laugh: Massor av trevliga människor, både svenska och japanska fyllde mitt hus och vi hade en mysig stund innan det var dags för dem att åka vidare.

Hiro och Anza fikar i mitt vardagsrum.

Mar och Narumi studerar min sockerskål och blir så fascinerade att de fotar den. Så numer finns den i en japansk mobil! :laugh:

Svenskar och japaner.
Hela gänget, alla som inte är japaner tillhör min familj.

Syster, döttrar och japaner
Julia, Madeleine (lillasyster), Josephine, Mar, Anza och Hiro.

Presenter
Presenster som tjejerna fick. Skivor, autografer, cdfodral och maskot.

Tack för att ni kom, det var kul att se er! / Thanks everyone for the visit!
marie

Med en kram och en tulpan, vill jag önska alla en trevlig helg. Vad jag ska hitta på är ännu oklart, eftersom det beror på andra, men jag återkommer i den frågan.

en vit tulpan

Vad har du på dig när du sover?
Sover för det mesta precis som jag är skapad (läs naken), fryser jag kan jag ha trosor och t-shirt på mig.

Hur sover du helst? (på sidan, ryggen etc)
På mage eller på sidan. Rygg går bara inte.

Hur många kuddar har du i sängen?
Minst 2 gärna 3.

Kommer du ihåg vad du drömmer på nätterna?
Ja ibland gör jag det. Beror nog på när jag vaknar och hur verkligen drömmen är.

Har du drömt ”sann-drömmar” någon gång?
Vet inte, kanske jag sett till att vissa drömmar blivit sanna?!

Det tog ett tag innan William fick hår. När han äntligen fick det stod det klart att han också fått ta del av mina lockiga gener. I dag så var det bara att konstatera att håret var för långt. När vi drog ut lockarna så räckte håret ned på ryggen. Fast det gjorde ont i hjärtat att ta bort lockarna, så tyckte William att det var skönt och skötte sig jätte bra. Första klippningen i livet gick över förväntan utan protester och vilken stor kille jag fick!

Naturligtvis har jag sparat en lock för att sätta som minne i albumet. :love:

Före klippning.

Efter klippning, vilken stor kille han blev!

Sidan fick genomgå en förnyelse. Jag börjar tröttna på vintern, men kan inte styra över den. Längtan efter vår är stor, så därför får det bli en försmak här… här där jag kan ordna precis som jag vill.

En vecka hemma med sjukt barn och jag befinner mig i en glasbubbla. Världen utanför rusar i snabb takt, men jag kan inte ta mig ut där. Tydligen har ingen förmåga att ta sig in där heller, kanske just för att alla lever med så många måste för att bry sig? Själv snurrar jag runt i min glasbubbla utan att komma någonstans. Inga ljud eller liv når mig. Telefon är tyst, inga mail, ingen som undrar hur jag mår?

När jag går till jobbet kliver jag ur bubblan och stoppar undan den. Den får snurra för sig själv för jag är någon tillsammans med alla andra som lever i rasande fart. Skulle du stanna upp blir du genast förbisprungen och förbisedd, det gäller att ta för sig med vassa armbågar.. Men trots farten så är man någon, man känner sig betydelsefull. Det är härligt att uppleva farten och känna dess vind i ansiktet.

Om en månad väntar glasbubblan på heltid och jag vill verkligen inte. Jag vill vara någon, som folk bryr sig om och undrar hur jag mår. Jag vill betyda något. I bubblan är det alldeles för ensamt och tyst. Dags att hitta en väg att ta makten över bubblan och slå sönder den… men hur gör jag? I morgon får jag åtminstone lämna den för ett slag, stoppa undan den och glömma den en stund. Det ser jag fram emot.

… avsnitt 16, säsong 3, sändes i USA igår. Jag fick chansen att se det idag. WOW!! säger jag bara!!! :wohoo:

Tycker man att säsong 2 avslutat så man storknar och bara vill ha mer?! Jag lovar det blir bara bättre och bättre!! Hur ska jag kunna vänta till nästa fredag?? :no: