2007 juni :

Så har den äntligen börjat. Min efterlängtade semester. Den första riktiga sedan 2003. Lyckades skrapa ihop 14 dagar och jag ska njuta av varje minut.

Dagen började med regn och trevligt frukostsällskap. Prins Lillemanbus och jag tronade ensamma här hemma tillsammans med prins hund medan, pappa jobbade och sessorna tillbringar helgen hos sin pappa.

Prins Bus roade sin mamma vi frukost.

God mat, en och annan vilopaus, lek, promenad, regn, film, bus, hundkurs och fotografering är några av ingredienserna till en första, skön och mysig semesterdag. Om en halvtimme slår juni över till juli och då hoppas jag också att solen bestämmer sig för att träda fram!

I går var det EFIT, men eftersom 3/5 av familjen var mer eller mindre sängliggande, inklusive jag, hade det inte blivit några roliga bilder. En som dock hoppade på sin första EFIT är min dotter Josephine, så på hennes sida kan man hitta bilder från gårdagen.

Hade jag varit med hade samliga bilder sett ut som följer….

8:30 | Sover med min trogna följeslagare hund. Han vaktar mig speciellt nu när jag är sjuk och det känns väldigt tryggt.

9:00 – 21:00 | Senaste veckan ser jag ut så här konstant, ingen vacker syn…
I går var det tom så illa att jag var tvungen att ta en tur till min doktor. Han tittade mig i halsen, lyssnade på mina lungor, kände på min panna, konstaterade; ”jo du är nog lite sjuk”, och skrev ut pencillin. Det hela tog ca 5 minuter…

13:00 | Lillprinsen och mellansessan har också drabbats av virus och delar soffan.

Ja ni förstår ju själva…. inte ett dugg roligt.

—————–

I dag är det midsommar och den här familjen tänker ta det lugnt och njuta av varandras sällskap, för det är så mycket vi orkar. Egen midsommarstång är tradition, god mat inklusive grillning, sällskapsspel och att bara umgås med varandra. Det ska bli riktig mysigt.

Jag önskar er alla en riktig härlig midsommar!

Det verkar som det stora viruset slagit till bland lillprinsen och hans dagmammegrupp. Wille själv har varit dålig sedan förra onsdagen. Jag brukar stå emot diverse förkyldningar och annat, men den här gången gick det inte.

Så här sitter jag och känner mig som en urvriden disktrasa. Ont i halsen, feber, snorig och kli i ögonen. Skulle inte ha något emot att ligga i sängen hela dagen tror jag. Vilket inte är helt omöjligt när systrarna tar hand om lillebror, byter blöja och ger honom frukost. Äldsta sessan lagar lunch och servar sin mamma med kaffe och te. MellanSessan underhåller lillebror och motionerar hunden, samt ser till att han får mat. Måste säga att jag känner mig väldigt ompysslad av mina barn.

Vidare kommer vi nog tillbringa dagen i soffan lillebror och jag. Vi hittade nämligen en kabel, så vi kunde koppla in den gamla stören till video. Helt plötsligt öppnade sig en värld med rader av olika filmer. Lillebror är helt fascinerad att han kan titta på video, men något otålig att man faktiskt måste spola tillbaka då och då!

Antagligen kommer stora delar av min dag tillbringas i plant läge.

Eftersom jag missade tjejsnack förra veckan, kör jag den och veckans i dag istället…. håll till godo…

v.25 Ditt boende.

Hur bor du? [lägenhet, hus, studentkorridor etc] Vilken våning & vilken storlek? Med vem? [djur, människor etc.]
Svar: Jag bor i ett rosa radhus på 110 kvm och 5 rok. Jag delar det med sambo, 3 barn och 1 hund.

Hur många ggr i ditt liv har du flyttat? Av vilken anledning? Om ej, skulle du vilja flytta? Varför/varför inte?
Svar: Ca 8 ggr tror jag. Kan vara fler eller färre gånger. Man flyttar för att byta miljö och få större boende. Jag har en dröm och det är att flytta 1 gång till. Hem till västkusten och mina nära och kära där. Gärna till ett hus vid havet..!

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?
Svar: 19 år gammal tog jag stora klivet, prövade vingarna och flyttade 50 mil från mina föräldrar. Nu vill jag gärna flytta de 50 milen hem igen!

Var du än bor, har du någon kontakt med grannarna? På vilket sätt? Varför/varför inte?
Svar: Mer eller mindre. Vissa grannar är riktigt trevliga och pratsamma, medan andra håller sig för sig själv och den rätten ska man ha. Vissa grannar har blivit vänner för livet.

Vad har du av följande: [Badkar/dusch], [balkong/altan/uteplats/trädgård], [kök/kokvrå/annat], [antal toaletter?]
Svar: Ja har både badkar och dusch, eftersom jag har två badrum/toaletter. Har också altan, uteplats och trädgård, en liten sådan. Kök har vi med.

——————————————————–

V. 24 Fotografering.

Har du någon vanlig kamera? (Alltså inte mobil) Vilken sort? Om inte, vill du ha någon speciell?
Svar: Ja jag har en systemdigitalkamera, en Canon Eos 350D. En kamera jag älskar och vårdar ömt. Har tänkt att byta upp mig en storlek, och då ska äldsta dotterna få ta över den här kameran, eftersom hon delar mitt fotointresse.

Har du/vill du ha en mobilkamera och vid vilka tillfällen använder/skulle du använt den?
Svar: Har mobilkamera i min mobil och använder den i nödfall om jag glömt min kamera hemma eller när jag vill ha en ny härlig bakgrund i mobilen.

Gillar du att fotografera? Vad? Om inte, varför?
Svar: Jag älskar att fotografera!! En av mina intressen och passioner. Främsta motiven är nog människor och djur, framför allt hundar. Att kunna föreviga stunder som aldrig kommer igen är guld värt!

Gillar du att stå framför kameran? Varför/Varför inte?
Svar: Jag har blivit bättre på att gilla det, när jag insåg att det knappt fanns några bilder på mig. Så nu kan jag tycka att det är riktigt roligt att även stå framför.

Vad fotograferade du senast?
Svar: I dag på dagen. Motiv min son och min dotters examensblomster.

Jag har fått den äran att vara mamma till 3 fantastiska barn och jag försöker hela tiden göra mitt bästa att förvalta denna äran. Jag känner mig så otroligt rik på och av livet.

Min lilla, sonen, snart 3-åring, som tar livet med storm just nu…. tänk om alla behöll den nyfikenhet och upptäckarglädje han har, så nära till känslor, ofta glad ibland ledsen. Att se lyckan när ett nytt ord uttalas rätt eller upptäcka att en myra kryper över skon. Jag önskar att jag kunde vara på det sättet lite oftare. Han är fantastisk och har en enorm energi. Jag är stolt över min lilla kille.

Min härliga 13-åring, som lämnat låg -och mellanstadiet bakom sig och nu tagit klivet upp bland tonårens underbara (?) värld . Fnissig, kär, allvarlig, klok, tänkande, omtänksam…. Fortfarande otroligt nyfiken på livet och vad det har att erbjuda. Så stolt jag är över dig som kämpat så med matematiken och som lyckats förstå och vända detta ämne från låsning till framgång. Du är fantastisk och jag är så stolt över dig!!

Så har vi tjejen som snart är 16 år. Som precis avslutat en milstolpe i livet genom att gå ut nionde klass och grundskolan. Att sedan göra det med sådan bravur och sådana fantastiska betyg, jag då har jag inte ett öga torrt. Du är så otroligt duktig och jag är så stolt över dig!!! Du besitter stor empati, du brukar vara smörjeriet i maskinerier som kärvar, du glädjer dig med de som är glada och du hjälper de som är ledsna. Du bryr dig om och tar hand om. Du har förmågan att känna glädje med de som lyckats och du har också förmågan att strunta i dem som snackar skit och skapar negativ energi, det låter du rinna av dig som vatten på en gås. Om alla vore som dig Josephine så skulle världen vara en mycket bättre värld att leva i. Du är en fantastisk person och jag vet att du kan gå precis hur långt du vill!!!

Josephine – en av mina stjärnor.

Jag älskar er mina fina ungar, tack för att just ni valde mig som er mamma. Har jag sagt hur stolt jag är över er alla tre och hur mycket ni betyder för mig?!!

Det är väl tur att jag har Cam. för annars skulle jag nog aldrig komma ihåg ett foto i timmen. Tack vare ett mail i min inbox, så kom jag ihåg att fota hela lördagen!

William sover
06:50 | Uppe med tuppen. Jag har tvättstugan, men den här lilla killen fortsätter att sova i lugn och ro.

Pelargon och kaffekopp
07:50 | Njuter av värmen och tar mig en kopp kaffe på altan.

08:50 | Rensar jordgubbar för att göra en jordgubbssmoothie. MUMS!!

William i tvättstugan
09:50 | Får hjälp av prinsbus i tvättstugan.

Margerit
10:50 | Rensar lite bland mina blommor och ger de lite extra vatten innan solen når dem.

Jag pratar i telefon
11:50 | Har precis duschat klart, då ringer telefon. Det är Cam och vi pratar en stund.

Julia
12:50 | Vi är på stan och letar avslutningskläder. Här provar Julia en klänning.

Familjen äter glass
13:50 | Energipåfyllning behövs i värmen.

Viggo äter glass
13:50 | Även familjens fyrbenta behöver lite kallt och gott.

Viggo
14:50 | Viggo och jag sitter och väntar på att Rallylydnadkursen ska börjar i värmen.

15:50 | Vi är fortfarande på hundkurs och här är det våra kurskamrater Jenny och Jalle som prövar på att gå en bana.

Josephine vid middagsbordet.
16:50 | Äntligen middag. I dag blir det tacos. Josephine har dock ingen matlust i värmen, men lite ska hon väl äta.

17:50 | Syr hundhalsband i äkta Diortyg. Det här är till salu!

William & Mathias
18:50 | Sitter i soffan och myser med familjen. Det är så varmt att killarna har bar överkropp. Lite orättvist för oss tjejer!!

William
19:50 | Dags för den här killen att bada och gå lägga sig. Risken finns att jag somnar brevid honom därför får det här bli sista kortet för idag. På återseende nästa efit.

… inte och fortsätter med era liv. Lägg ned energi på familjen istället. Njut av sommaren.
Ge Indra ett bra hem, så att hunden jag faktiskt haft i min ägo och älskat i 8 månader får det bra och ett härligt liv, det är vad jag önskar henne och varför jag lämnade henne ifrån mig, INTE för att få ett helvete. När ni skriver att jag och min väninna bedriver hetsjakt på er, så måste ni verkligen ha fått det om bakfoten. De enda som just nu lägger ned all tid och energi på att göra en höna av en fjäder är ni själva.

Själv så arbetar jag, umgås med min familj, tränar hund, äter och sover. Jag försöker njuta av sommar och sol. Av att leva mitt liv i harmoni, men det är inte lätt när jag INTE får vara ifred.

Både jag och min väninna har ett rikt familjeliv, varför skulle vi lägga ned energi på att ”jaga, hata och smutskasta” uppfödare? Var är vinsten i det? Jag har så svårt att förstå det hela. Jag tycker mer att hetsjakten faktisk började mot mig/oss, när jag ville ha mitt namn på mina bilder, och min väninna försvarade mig i den frågan. Hon har mycket kunskap om detta då hon faktiskt genomgår en process själv där HON har blivit bestulen på bilder. Däremot har jag ALDRIG sagt att jag blivit bestulen.

Jag lovade mig själv att sätta punkt och inte låta er ta mer energi från mig och min familj, men jag måste få försvara mig en smula. Man ska inte komma anklaga mig för att jag att ha slagit hund, inte heller min sambo ska anklagas för detta, för då är ute i förtalets värld och det kan man också bli polisanmäld för.

Ja visst Indra högg mig i handen och bet mig två ggr ganska grovt, när jag borstade henne och då tog min sambo tag i Indra, lade hennes huvud i sitt knä och klappade henne när jag borstade henne, därefter flöt det på utan bett. Inga slag eller hårda ord behövdes. Han har aldrig dänkt ned henne i backen som det påstås. Min sambo föraktar nämligen de som slår kvinnor, barn och djur, så varför skulle han göra det själv? Trots att vi fick uppmaningar på telefon att säga ifrån på skarpen. ”att briarden måste uppleva som tillsägelsen kommer som en blixt från klar himmel”, vad menar man då? Jag anser inte att man kan bestraffa en vek (eller som det skrivs mjuk hund) över huvudtaget, för då kommer man ingenstans, men än att man får en rädd hund. Samma person sa också till mig i telefon att ”visst gör det ont i hjärtat första gången man måste ta tag i sin briard, men man måste för att de ska förstå och aldrig mer göra om det”. Men jag kan inte trycka ned en vek hund, jag kan inte trycka ned någon hund, för jag tror inte på det.

Jag uppfostrar mina hundar med sk mjuka metoder. Jag belönar det som är bra och struntar i förmaningar och det som går mindre bra. På det sättet får man en glad och arbetsvillig hund. Jag använder gärna klicker, vilket återigen ger en arbetsvillig, tänkande hund. Jag blev dock återigen uppmanad på telefon att jag INTE skulle använda klicker på Indra för att hon inte skulle tänka så mycket själv. Varför inte då? Hon är ju en intelligent hund.

Under hela Indras uppväxt så har jag haft tillgång till en specialicerad hundpsykolog, som vi också gått flertalet kurser hos. För de som känner mig vet att jag gjort allt för att uppmuntra, stärka och stötta Indra. Dock INTE genom tillrättavisningar utan genom belöningar varje gång hon gjort något bra. Denna hundpsykolog har också följt Indras beteende under hela tiden, och vi har försökt med mycket ledarskapsövningar osv för att nå förbättringar och visst har vi gjort det, sakta men säkert.

Men när hunden morrar åt barn (en 5-åring, så grovt upp i ansiktet att jag trodde hon blev biten – ja då tog jag tag i Indra), skäller och morrar åt andra hundar och droppen som fick bägaren att rinna över, morrar åt mina föräldrar så att de knappt vågade röra sig i mitt hem, då kan jag inte rå på den hunden. Framför allt inte när jag får höra av de som påstår att de stöttade mig, att jag inte har kunskapen, att jag inte är tillgänglig osv. Nej, jag upplevde aldrig något stöd, för attityden ni hade var inte av det slaget. Däremot har jag upplevt stöd från andra och känner mig väldigt trygg i mitt beslut.

Så då bestämmer jag mig för att lämna ifrån mig hunden, för hundens bästa. Man bestämmer sig för att komma till mig och hämta Indra. Jag tror då att ägaren och någon mer skulle komma, men nä, då kommer 3 kvinnor in genom min dörr. Hur tror NI att det kändes för mig, som redan hade ont i magen och kände mig misslyckad över att ge upp Indra? 3 mot 1 ?? Det var ju tur att min sambo hade hunnit hem (för han var borta mellan 6-11), för jag tyckte det var väldigt obehagligt. Däremot så var han inte delaktig, utan jag satt och skulle svara upp mot 3 stycken alldeles på egen hand.

Där och då, undrade jag om ägaren kunde ta hem Indra till sig och se om hon uppförde sig på samma sätt hemma hos henne, eftersom Indra var väldigt mammig och vaktig gällande mig. Samt ge mig lite betänketid vad jag verkligen ville göra. Nu så här i efterhand blev jag anklagad över att jag INTE ringde och frågade hur det gick för Indra. När skulle jag hinna det??????? Indras ägare ringde mig bara några timmar efter de kommit hem och frågade hur jag skulle ha det och att allt gick bra. Vad är det för betänketid? Då fick jag i varje fall veta att allt hade gått bra, så jag såg inget behov av att ringa igen. Jag fick också reda på att funderingarna gick att hon kunde tänka sig att efterskänka mig hunden direkt vilket ska ske om avelsplanerna inte fullföljs. Redan på söndagen var det folk hemma hos ägaren och tittade på Indra. Då hade jag inte ens sagt hur jag vill ha det… Varför så bråttom?

På måndagen fick jag andrum och lugn och ro, tid att tänka.

På tisdagen var jag på hundkurs på kvällen. Då visade hemtelefonen 4 missade samtal, 4 missade samtal på mobilen samt 1 sms. Jag kunde inte svara, jag var ju på kurs. När jag kom hem ägnade jag mig åt mina barn (ja, jag har 3 stycken), hjälpte till med läxor och lade den minsta. När allt detta var klart, så var klockan så mycket att jag inte vågade ringa hem till ägaren, som har ett litet barn, och störa. Så jag skrev ett mail där jag talade om att jag sett att hon ringt. Jag lovad där att skulle höra av mig dagen efter, på eftermiddagen, eftersom jag hade så mycket att göra på jobbet följande dag. Detta accepterades tydligen inte av ägaren utan hon ringde 4 ggr på min jobbtelefon innan jag hade möjlighet att svara…. Herregud, jag jobbade!!!! Då när jag svarade var jag i en sådan pressad situation att jag helt enkelt bara vräkte ur mig att jag vill inte ha Indra utan ta hand om henne du. Varför så bråttom??

Nu är det inte så viktigt att avla på Indra längre, fast det har varit det hela tiden, utan man kan även tänka sig att sälja henne till rätt hem. Annonser har legat ute både på vovve och blocket. Jag är lite förvånad måste jag säga… (eller kanske inte?) Varför ska hon inte längre behållas? Det har ingenting med hennes mentalitet att göra? Jag träffade en gammal bruksräv, som är van vid briarder och även andra hundar, som studerade Indra under en tid. Denna person ansåg att ett MH-test redan vid 1år ålder nog skulle göra mer skada än nytta i Indras fall och undrade varför man hade så bråttom?? Ja, jag vet inte! Denna briardvana människa kunde också tänka sig att jobba med mig och Indra för att hjälpa mig, om Indra hade stannat hos mig.

Vad jag vill avsluta med är att jag har haft olika hundraser genom mitt liv, men jag har aldrig träffat en hund med det sättet som Indra hade och det var väl därför jag upplevde oförmåga att lösa situationen, trots den proffessionella hjälp jag fick av härliga människor i min närhet. Är det typiskt för briard? För om det krävs hårda tag för att äga och lyckas med en briard, ja då får jag inse att en av mina livsdrömmar inte är någon dröm för mig längre och att briard INTE är någon ras för mig. Jag äger en terrier, en hane, som ”bara” uppfostrats/utbildats/utvecklats med hjälp av mjuka metoder. Han är en underbar hund, som älskar människor och djur. Skulle det vara lättare att uppfostra en terrier? Nää, jag tror faktiskt inte det.

Så nu ber jag snällt.
Låt mig vara i fred. Jag vill ha lugn och ro, kunna njuta av min familj och mitt liv i harmoni. Jag känner mig trygg i mitt beslut att lämna tillbaka Indra, för jag vill hennes bästa och hoppas hon får det, för i flocken var hon en underbar lite hund. Jag har inte lust och tid att bedriva någon hetsjakt så det kan ni glömma. Unna er lugn och ro själva. Vårda relationerna i era familjer, ha semester, glädj er åt solen och stäng av datorn och gå ut och träna hundarna vetja.

Så nu försöker jag återigen att sätta punkt här och nu. Jag önskar er allt gott och så även Indra.

Med vänlig hälsning

… som jag verkligen uppskattar, är att jag börjat med klicker i min hundträning. Klickern har öppnat dörrar och skapat nya möjligheter. Eftersom jag är en förespråkare av mjuka metoder, där jag belönar det som är bra och struntar i det som är dåligt så blir klickern ett utmärkt redskap.

Det ger mig möjlighet belöna på rätt ställe samtidigt som det erbjuder Viggo att tänka själv. För oss innebär det att inlärningsperioden blir kortare och att jag har en glad och positiv hund, som tycker att det är roligt att jobba med matte.

Just nu har jag nytta av klickern både i inlärningen av tävlingslydnaden och rallylydnaden. För den som inte har prövat rekommenderar jag det varmt.