2007 juli :

En dag på jobbet går inte att variera så mycket, men här kommer lite bilder från min dag ändå. Håll till godo.

06:10 | Vaknar egentligen 05:50, men det är först klockan 7,10 när jag borstar håret som jag kommer på att det är ett foto i timmen idag.

Inloggningsruta

07:10 | Har jag redan varit på jobbet i 40 minuter, men det är först nu som jag hinner sätt mig ned, logga in och läsa jobbmail.

Kaffe

08:10 | Dricker en kopp kaffe.

I postrummet

09:10 | Har posten kommit och det är dags att öppna den. Ca 450 fakturor kom det idag.

I scanningrummet

10:10 | Har jag scanningstid och hinner faktiskt nästan scanna alla 450 fakturorna innan lunch. Härligt när det går undan, utan strul.

11:10 | Kopplar jag ur min telefon och går på lunch.

Datorn

12:10 | Efter lite mat och en rask promenad, sitter jag återigen vid datorn och jobbar, denna gången kompleterar jag fakturorna, för att de sedan ska kunna gå iväg till kunden.

13:10 | Funderar jag på vad jag ska fota eftersom jag fortfarande sitter på samma ställe och gör samma sak som för en timme sedan. Då upptäcker jag att någon varit och hängt upp en liten påskkyckling i växten brevid mitt skrivbord. Söt tycker jag även om det inte är påsk just nu.

Frukt

14:10 | Behöver lite energi, och äter äpple och nektarin.

Vår volvo

15:10 | Har jag arbetat färdigt och min familj kommer och hämtar mig.

16:10 | Äter kycklingsallad till middag. En beställd sådan.

Jag, Marie

17:10 | Josephine leker med kameran och lyckas fånga mig på ett hörn, fotot är alltså taget av Josephine.

Viggo

18:10 | Tar en promenad i kvällsolen med underbara terriern. Efteråt så gosar vi en stund.

Viggo

19:10 | Vattnar blommorna i trädgården. Sedan går jag in och umgås med familjen, därför blir detta sista kortet för dagen.

Nästa EFIT är tisdagen den 7 augusti och/eller söndag den 26 augusti. På återseende då. :flower:

Marie

I bland kanske man ska se saker för vad det är?! Kanske läsa vad det verkligen står, utan att läsa in en massa eget mellan raderna?!! Att inte ta för givet att jag tycker si eller så, eller gör si och så för att jag tycker om den eller inte tycker om den person. Det farligaste man kan göra är att skriva en massa antagande om en person som man inte känner…!! :glare:

Nej jag har inte tid att skicka mina väninnor hit och dit för min räkning för att jag inte vill själv. Jag har annat att göra, som att leva mitt liv t ex. Vill jag ha något sagt till någon så klarar jag det bra själv. Att mina väninnor lever eget liv och gör som de vill har jag varken lust eller möjlighet att stoppa, men jag tycker det är himla fånigt att anklaga mig för vad de gör. Jag ser liksom inte att jag har någon vinning att skicka mina väninnor för att skriva en massa till människor jag påstås att inte tycka om?!

Jag har arbetar över 100%, har familj med 3 barn som går för allt, en sambo som gärna vill ha mitt umgänge ibland och 1 hund som behöver sitt. Jag har inte tid att ha koll på andra då. Jag lever mitt liv … här och nu.

Kanske är det det som är så jobbigt? Att jag inte lägger ned den energin som folk har förväntat sig? :yawn:

Nu är bildgalleriet uppdaterat och fräscht, med bilder från 2007.

I helgen var jag och fikade hos Anna och hennes flock. Ja jag träffade den fyrbenta flocken, för den tvåbenta är på varmare breddgrader.

A har utökat sin härliga flock fyrbeningar med en staffordshire bullterrier, Peppar. Så söt och bedårande, med tänder som en haj. Vidare så möttes jag igår av glädje och pussar från Jack Russeln Tigger, söt som socker. Fick ömhetsbetygelser av Ying som är en bedårande och älskvärd Shar-pei. Att bli pussad av Ying var en upplevelse och jag blir det gärna om och om igen!! Sedan fick jag ovillkorlig kärlek och gos i massor av dvärgpinchern Jazz. Frågan är om han ville göra matte svartsjuk, för den otäcka lilla valpen hon släpat hem? Men vad gör det… jag gillar Jazzen… massor!!

Allt detta intogs under ett päronträd i härlig trädgård, sköljdes ned med gott kaffe i hundmugg, och dekorerades med flera timmars trevlig pratstund. Tack A för en härlig em/kväll. Den uppskattades. Att min matvägrande terrier åt av ren förskräckelse när jag kom hem med alla hanhundsdofter är bara bonus… Kanske trodde han att han skulle bytas ut?!

Senaste månaderna har jag fascinerats av hur människor kan lägga ned så mycket tid att fara med osanning, att göra sig själv till offer och skrika högst för att dölja saker och ting från verklighet. Jag tycker det är riktigt otäckt att man har så lite självinsikt och man hela tiden skyller sitt miserabla liv på alla andra. Totalt mållös blev jag när en person som känner mig, utgav sig för att vara någon annan och angrep en väninna till mig, som denna personen inte känner och inte vet något om. Varför kan man undra, var finns vinningen att gång efter gång sträva efter att vara så elak som möjligt mot andra och sedan utropa sig själv som offer? Ja antagligen måste det ju betyda att man har en del orent mjöl i påsen man är livrädd att andra ska se, eller att man inte är riktigt sund (det kan man dock få hjälp för), eller så är det helt enkelt så att man är rent elak och det finns tyvärr inget piller emot.

Senaste dagarna har dock massor av människor bevisat att min naiva tro på människan inte är helt fel. Ja för det har jag fått höra att jag är naiv som tror på människan om och om igen, som ger en person både en, två och tre chanser. Ja det är jag antagligen för att jag tror att man kan ändra sig (även om jag blivit motvisad av vissa senaste tiden). Det är många som gett mig glädje, beröm, värme, kärlek, svar på mina drömmar och massor, massor av positiv energi!! :flower: :hjartan: Tack för att ni finns! Ingen nämnd, ingen glömd. :love:

Det är dessa människor som gör att jag kan skaka av mig det negativa och helt strunta i dem. Det är dessa människor som ger mig kraft att helt enkel tiga ihjäl det bittra, tråkiga och sjukliga. Det är dessa människor som gör mig till en bättre människa och som får mig att fortsätta framåt med ett stort leendet på läpparna.

Mitt liv är här och nu, jag tar med mig det jag behöver på vägen, skakar av mig annat och jag lever!! Jag fortsätter gärna vara naiv, för jag tro på en bättre människa med empati, som orkar bry sig om andra och inte behöver göra andra illa för att må bra.

FÅNGA DAGEN! :flower:

Gissa om jag längtar?!! Nedräkningen har börjat och tiden sniglar sig fram. Varför är det så?
Än har vi inte bestämt oss till 100% vem det blir, utan detta kommer nog ske i sista stund på onsdag…. innan chippningen. Pratade med Håkan, uppfödaren, igår och han vet att vi fastnat för den ena, men den andra ser nog lite bättre ut, den ena är lugnare och den andra… osv. Det är ändå svårt att säga hur det blir när de växer upp, men det är en fin och jämn kull. Så det bli spänning in i det sista vem som följer med oss hem.

Onsdag 1 augusti… 6.5 dag kvar (ja jag måste ju jobba hela onsdagen innan jag får hämta valp)

En av de här två fina killarna ska flytta hem till oss på onsdag… vem det blir får man se…

I dag klev vi upp i ottan. På utsidan har det varit mulet och regnat till och från. På insidan på oss (Julia och mig) var nog känslan detsamma. För Julia väntade operationstid på käkkirurgen för att ta bort en hörntand, som inte ville komma ned där den skulle. Att vara mamma med tandläkarskräck är inte roligt i en sådan situation. Bara att skärpa till sig och vara den stöttepelare man ska i ett sådant läge.

Så 07:40 stannade vi utanför Akademiska sjukhuset i Uppsala, där käkkirurgen ligger. I trappan möttes vi av en rolig skylt och eftersom jag senare tog trapporna ca 5 ggr T&R, så måste jag blivit betydligt smartare idag?!

Att sitta och vänta i väntrummet var spännande tyckte lillebror, medan sambon höll på att somna och det pirrade i magen på oss andra.

Med en hutt lugnande medel i magen, fick Jullan svida om till operationskläder. Rock, strumpor till knät, hatt och matchande skor? tofflor? fotskydd?. Sedan fick vi vänta 30 minuter. Nog gäspade hon en del min stumpa, men hon orkade ändå hålla låda, kanske för att stilla både sina och sin mammas nerver?! :love: Dessutom var hon alldeles för lång för britsen hon låg på, så fötterna fick vifta en bit utanför.

Tandläkaren kom och pratade lite och förklarade. Trygg och rolig. Det kändes bra.

Sedan kom operationssjuksköterskan och hämtade henne och då var det stopp för min del. Att se sin tjeja gå iväg i full mundering och veta vad som ska ske, utan att få följa med och hålla handen och sitta vid hennes sida. Att lämna henne till främmande människor, så sårbar, det är så himla tufft och jag blev så otroligt ledsen. Men Julia gick med rak rygg och styrka. Så försvann hon bakom dörren. Då och där kom tårarna och det var bara att släppa dem. Julia är min hjälte, just då, nu och alltid. Starka, tuffa tjejen!!! :flower: :hjartan:

40 minuter senare var allt över och jag möttes av en blek, men lättad tjej med tuss under läppen och tanden i ett plaströr. Det enda som varit obehagligt var bedövningen sedan hade det andra varit helt ok. Kallt hade det varit också där inne i salen. Lite svårt att sjunga med i låtarna på Rix FM (spelade i operationssalen) bara med alla tussar, slangar och fingrar i mun påpekade Julia…. goa unge! :love:

En halvtimmes vilande på britsen hon började på och sedan fick hon komma i sina vanliga kläder igen. Stuvade in oss i bilen och styrde hemåt igen. Helt färdiga samtliga medlemmar i familjen. Lillebror och storsyster somnade en stund. Då passade jag på att stanna till en snabbis och fota lite natur. Bra att hela kroppen lite med sådant man tycker om.

Eftermiddagen har vi tillbringat i soffan, Jullan och jag och nu ska vi se på film. Som tur är läker det ju så fort i munnen så jag håller tummarna för att det onda snart är borta. Sedan väntar 18 månaders tandställning, men nu för tiden är ju rälsarna riktigt färgglada och trevliga!

Ps. Någon som tycker jag är knäpp som fotograferade?! Jag har alltid min kamera med mig, då min handväska (läs ryggsäck) består av ett extra fack för kameran. När jag ändå vill fota rolig skylt i trapphuset, så fick kameran stanna uppe… skadad? Ja lite grann kanske, men ungarna har vanan inne!! :hjartan:

Gillar du att fotoblogga? Vill du vara med om något helt nytt?

En blogg med tillhörande domän kommer att skapas.
Vi vill samla endast kvinnor ifrån alla olika landskap i Sverige.
Lite text, mycket bilder vill vi ha! Vi vill se vad som händer runtom i Sverige,
årstidsväxlingar, händelser, firande.. ja, nämn vad som helst.
Försök att vara kreativ men ändå personlig!

Vill du vara med?
Vissa uppgifter kommer vi vilja ha, vissa syns på bloggen, vissa inte.
Vilket landskap du bor i förstås, namn, din hemsidesadress, en logga som länkar
till dig, gärna en profilbild och en liten beskrivning av dig som person som
kommer i enkätform när och om du kommer med till bloggen.

Dessa ”regler” gäller:
Bilderna kommer att ha givna storlekar och ramar. Du bör kunna lite grann om bildbehandling.
Det blir max 1 bild per dag med tillhörande text. Alla motiv är tillåtna, så länge de är ”rumsrena”.
Det kommer inte vara några höga krav på aktivitet eller kommenterande av inlägg, men hög
aktivitet är förstås superskoj för oss andra!

Max 2 kvinnor per landskap tas med i bloggen, förutom vi som startat bloggen. Alltså kan vi som mest bli 52 kvinnor som bloggar från hela Sverige. Först till kvarn…
Bloggen kör igång om/när minst 15 kvinnor anmält sig, mer information skickas ut då vartefter till den som anmäler sig. Tänk dig.. framför allt lär du känna många nya kvinnor från hela landet )

För att hålla detta på en något mer ”seriös” nivå så kommer det att kosta en liten slant.
Inga stora summor, utan kostnaden för att hålla domänen igång delat på 50 kvinnor.
När inbetalning syns på bankkonto skickas inloggningsuppgifter till bloggen ut via epost.

Är du intresserad? Först till kvarn gäller, så anmäl dig NU!
Marie & Ulrica

När man vaknar på morgonen vet man aldrig hur dagen ska bli eller sluta. Vissa dagar är tunga och jobbiga, det ända man längtar till är sängen. För att sova och starta en ny dag för att se om den blir bättre.

Vissa dagar börjar ganska neutrala, för att sedan fyllas på med positiva överraskningar och ljuspunkter. Ett roligt samtal som gör en lycklig, att få roliga besked som man väntat på, att överraskas helt eller få beröm av någon oväntad. Eller att få ett telefonsamtal med någon som talar om att personen är beredd att uppfylla någon av ens drömmar. I dag är en sådan dag… en bra dag!!

Jag känner mig lycklig och rik på livet! :flower:

Första veckan efter semstern är avklarad. Det har varit en ganska tuff vecka, eftersom jag har haft konstant värk i kroppen. Skulle tro att det beror på att vädret är så ostadig helt tiden. Så veckan som gått har bestått i att jobba, äta och sova. Det är vad jag har orkat med och trevligare än så har jag inte varit.

Men igår fick jag chansen att ge mig själv lite energipåfyllning, vilket jag också gjorde. Vaknade till klarblå himmel och solens härliga sken. Eftersom flickorna är hos sin pappa och Mathias skulle ta med sig William till motorbanan och köra RC, så tog jag möjligheten att förena två av mina favoritsysselsättningar hundar och fotografering. Klockan 8.00 kom min vän Annika med flock och hämtade upp mig och vi styrde kosan eller bilen om man så vill, mot Västerås och Lövudden. Där tillbringade jag dagen hejandes i chihuahuaringen, shoppandes i affärstälten och pratandes vid borderterrierringen och naturligtvis ständigt beredd med kameran. En underbar dag, men sol, värme, glada hundar och människor. Att jag sedan idag ser ut som en bränd gris, är en helt annan historia.